Det blåser på månen.

I've always considered frogs to have a very appealing physiognomy, and it's a grateful form to be working with when sketching. Their long fingers that can hold on to anything from slippery leaves to sharp rocks, their big, round curious eyes and gaping mouths, and the glossy skin that can show of all kinds of vibrant colors and exquisite patterns. One of the things I love most about painting is that to make a truly good and accurate painting, you have to make careful studies of the objects you depict, weather it's an imaginary motive or a highly realistic one. And it's not just about studying the appearance of what you're painting, but it's in almost every case equally important to study the facts surrounding the motive to produce an accurate contextual image. And when it comes to interesting facts, frogs does not hold short. There is for example a family of frogs called glass frogs whose name refers to the fact that they have transparent skin on their bel...

”Sometimes loosing balance in love is part of living in balance in life.” ~Ketut

Det starkaste minnet jag har från dagis är när min lärare Eva bjöd mig på svartvinbärs-te. Jag kommer inte ihåg hur teet smakade eller vad jag drack ur för mugg, men jag kommer ihåg lådan. När Eva räckte mig lådan och jag tog en påse med svartvinbärs-smak. Jag undrar varför det är det jag minns bäst. Av allt som hände på dagis, är det jag minns bäst när Eva bjöd mig på te. Jag kommer inte heller ihåg några av de andra lärarnas namn. Bara Evas. Jag vet inte varför, men jag tror det är det bästa minnet jag har från dagis. Det gör mig alltid lite varm inombords när jag tänker på det. Jag tror det är en av de få perioder i mitt liv när det minne som kommer upp oftast är det som ligger mig varmast om hjärtat. Inte helt fel. Ett par år senare råkade Eva hugga av sig tummen när hon högg ved. Det känns som en mer sannolik sak att komma ihåg, men det är något jag hade glömt bort tills min bror tog upp det igen ett tag senare. Det är lustigt hur det fungerar egentligen. Vad vi minns och vad v...