Det blåser på månen.

Kvällens gullmoln fästet kransa. Älvorna på ängen dansa, och den bladbekrönta näcken gigan rör i silverbäcken. Liten pilt bland strandens pilar i violens ånga vilar, klangen hörs från källans vatten, ropar i den stilla natten: "Arma yngling! varför spela? Kan det smärtorna fördela? Fritt du skog och mark må liva, skall Guds barn dock aldrig bliva! Paradisets månskensnätter, Edens blomsterkrönta slätter, ljusets änglar i det höga - aldrig skådar dem ditt öga." Tårar pojkens anlet skölja, ned han dyker i sin bölja. Gigan tystnar. Aldrig näcken spelar mer i silverbäcken. ERIK JOHAN STAGNELIUS (1793-1823) *Vid orden yngling och pojke står i originaltexten i själva verket gubbe . Med risk för att stöka med originalet ändrade jag orden eftersom jag själv alltid föreställt mig näcken som en yngling. Dessutom blir det för mig en sorgligare klang vid orden om detta tragiska öde tillhör någon av ett ungt sinnelag. Det kan låta orättvist men det känns som...

I went through some of my old texts today when I found this list. It was put together a couple of years back by some friends of mine; Johanna, Ronja, Johan and Louise. I asked permission to share it with you because I find it perfectly excellent. Why don't you see if you can recognize what they're referring to. Never trust someone talking to you from the sewers. No matter what IT offers. If you ever find yourself lost, never go in to a castle that has a sign that says; enter at own risk. If a bunny tells you that the world is coming to an end, it's time to ask mummy for a psychiatrist. The cake is always a lie, except for birthdays. Please, always poke the cake before you cut. For safety reasons. Good plants are quiet plants. Those are okay to feed. When the scary music begins, don't open the door. If you shower, you shower alone. If someone enters, something is wrong (this also applies to teenagers). If you find yourself in a horror movie, ne...

Dagen är ord och vrede. Dagen är ordning, jord och guld. Den är tänkarna i sina städer; kartritarna i sina öde länder. Den är vägar och milstolpar, den är panisk, skämtsam och nyter; vit och fylld av räknande ting. Den är kött, den är hämnd, den är synlighet. Natten är blå och svart. Natten är tystnad, sånger och kärlek. Den är dansarna i sin benfyllda lund, den är allt som förbyts och förvandlas. Den är ödet och friheten. Den är masker och silver och mångtydighet, den är blod men också förlåtelse; den är insiktens ohörbara musik. Timmarnas indelning. Ur: Clive Barker's Abarat

Happiness is a butterfly, which when pursued, is always just beyond your grasp, but which, if you will sit down quietly, may alight upon you" - Nathaniel Hawthorne With this quote, I find Mr. Hawthorn (beautiful name b.t.w. -poetic) partly right. Finding happiness is about how you persue it, it's not a matter of if. Even if sometimes it can find you in a way you didn't expect. I believe that, no matter the nature of the pursuit, everybody is always looking for happiness. At least of some sort. But I also have the notion that peace is a state you have to reach on your way to happiness. So sitting down quietly, in all it's metaphoric splendor, might not be such a bad idea. And also, like a butterfly, happiness is very fragile. But if you look around, you'll see that new ones are born everyday, flattering within your reach. And simply the nature of the creation of that happiness, is a beauty great enough to take your breath away.