Fortsätt till huvudinnehåll

Vi målar ord.

Ljuva herr blues
som får varje kvinnas hjärta att skälva

dina fingrar,
     de leker kärlek
med min rosenspröda hud

min ljuva, ljuva herr Blues
spela dina klagans toner
på mina sköra hjärtesträngar

le sådär som du gör
när du lockar en kvinna till faran

spela av ursinne
     av kärlek och fruktan
spela mitt hjärta
     hårdhänt och girigt,
Du, ljuva herr Blues
     lär dig aldrig att älska
bli min ungdomens död



Det är bara ord.
Allt är bara tomma ord.

Jag skriver inte den här bloggen för att berätta min historia. Jag skriver inte heller den här bloggen för att ni ska förstå hur jag känner och tänker.
Jag skriver den för att jag vill beröra er på ett sätt som jag själv blivit berörd av andra. Jag vill få er att tänka efter själva, fundera över det jag tar upp; ta det till er eller sätta er upp mot det, begrunda och ifrågasätta mina personliga funderingar.
Tänka efter.

Från början tänkte jag att det skulle vara en neutral blogg utan en personlig prägel på den, men det är helt enkelt inte så det fungerar. Det här är mina tankar och min inställning till dom, så det är personligt. Men är det inte så det ska vara? Hur skulle jag kunna beröra er, verkligen beröra er, om jag inte lade någon själ i det jag skrev? Det är ju så med böcker, krönikor, sagor; allting! Beröring av känslor. Igenkännande.

Den skulle inte läsas av andra, inte från början, men jag gillar ändå att skriva som om andra läser, skriva till andra. Jag vill beröra andra med mina ord. Så jag hoppas innerligt att ni på något sätt reagerar på dom, vilket sätt det än må vara.

Det är bara ord.
Allt är bara tomma ord.

Det är det vackra jag saknar. Jag kan inte måla mina ord i skönhet, så som du kan. Din ömma beröring sätter orden i brand och livet i dig, får tungan att glöda.

Jag saknar det. Jag älskar det och jag saknar det.

Jag försöker, försöker hitta det vackra i mig. Jag fattas det.
Månen, min vän, spegla mitt inre; mitt hopp och min längtan.
Månen, min vän
jag saknar det.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vår plats i det uppenbara.

Min plats är i det uppenbara; att finnas till, att begrunda och formge Mitt liv har en ande; ett mål i sig självt - en vilja i det obskyra,  att syna sin egen existens Min längtan är mitt ankar i en närhet till en människa som vandrar i sina egna spår Min frihet är det varande som driver mig i min fortgång; den luft jag andas och spänsten i mina steg Allt jag har lägger jag hos dig i en framtid som ännu är öppen för ändring Du är en vision och jag min egen gud Allt jag vet är min egen bild av den värld jag skapar åt mig själv; Ett träsnitt skuret ur andras bark. En främlings milda ögon blåser storm i min spegelbild och ett ord kan få min gud att gå på knä Mitt inre åldras tiofalt linjerna i min hud Och dina händer stryker fortfarande slät sten Rista dess yta i väven på dina kläder, men spara en plats åt mig För min väg går genom det självklara och framtiden är allt jag har att ge Jag ritar mina tankar i askan av ett liv,  men ...
2 kommentarer
Läs mer

A story to tell.

Min första resa till Thailand var för åtta år sedan, när jag var tolv. Fem år senare åkte vi dit igen, och de båda resorna har etsat sig fast hos mig, men av så väldigt olika anledningar. Idag, så många historier (och ett liv som levts) senare, finner jag mig åter tänka tillbaka till de resorna, och vad det var som kom att få dem så betydelsefulla för mig. Den resan som kom senast beskriver den historia jag levde i just då och den kom, på sätt och vis, att bli en milstolpe i allt det som ledde mig fram till den punkten. Inte så mycket på grund av vad som hände där som vad jag upplevde i mig själv när jag kom att befinna mig utanför och bortanför den plats där min verkliga historia ägde rum. Det var vad det blev. Mitt andrum. Mitt utanförperspektiv och min djupdykning i mitt inre. Den första resan till Thailand var en annan milstolpe i mitt liv, men inte utifrån min historia, utan av de historier jag mötte i andra på vägen. Det blev mitt innanförskap och en överskådning. En inblick i de...
Skicka en kommentar
Läs mer

Kärlek/Attraktion, testing, testing(?)

Ännu ett uttjatat ämne, men å andra sidan, vilket ämne är inte det. Fråga ett: är kärlek en illusion? Jag har aldrig någonsin trott att kärlek är en dans på rosor för om livet lärt mig något så är det att Allt har en baksida. Men jag har aldrig tvekat på att kärlek kan vara "alldeles, alldeles underbar". D v s tills på sista tiden. Nu är man uppe i, och i många fall ganska långt framskriden i, den här perioden då man börjar utforska vad man kan kalla "riktig" kärlek, för att inte tala om sin sexuella drift. Man börjar lämna tanken på att finna sin sagoprins/prinsessa för att istället ge sig ut på den verkliga marknaden (ursäkta min optimistiska liknelse) för att se om man inte kan hitta någon att sparka i knävecken så att de ska falla på näsan framför dina kärlekssuktande fötter. Saken är bara den, att människor inte går ut för att hitta sin kärlek utan för att de känner sig ensamma och vill ha någon som kan hjälpa dem att värma upp sina lakan. När de sedan v...
Skicka en kommentar
Läs mer