Fortsätt till huvudinnehåll

Vi målar ord.

Ljuva herr blues
som får varje kvinnas hjärta att skälva

dina fingrar,
     de leker kärlek
med min rosenspröda hud

min ljuva, ljuva herr Blues
spela dina klagans toner
på mina sköra hjärtesträngar

le sådär som du gör
när du lockar en kvinna till faran

spela av ursinne
     av kärlek och fruktan
spela mitt hjärta
     hårdhänt och girigt,
Du, ljuva herr Blues
     lär dig aldrig att älska
bli min ungdomens död



Det är bara ord.
Allt är bara tomma ord.

Jag skriver inte den här bloggen för att berätta min historia. Jag skriver inte heller den här bloggen för att ni ska förstå hur jag känner och tänker.
Jag skriver den för att jag vill beröra er på ett sätt som jag själv blivit berörd av andra. Jag vill få er att tänka efter själva, fundera över det jag tar upp; ta det till er eller sätta er upp mot det, begrunda och ifrågasätta mina personliga funderingar.
Tänka efter.

Från början tänkte jag att det skulle vara en neutral blogg utan en personlig prägel på den, men det är helt enkelt inte så det fungerar. Det här är mina tankar och min inställning till dom, så det är personligt. Men är det inte så det ska vara? Hur skulle jag kunna beröra er, verkligen beröra er, om jag inte lade någon själ i det jag skrev? Det är ju så med böcker, krönikor, sagor; allting! Beröring av känslor. Igenkännande.

Den skulle inte läsas av andra, inte från början, men jag gillar ändå att skriva som om andra läser, skriva till andra. Jag vill beröra andra med mina ord. Så jag hoppas innerligt att ni på något sätt reagerar på dom, vilket sätt det än må vara.

Det är bara ord.
Allt är bara tomma ord.


Det är det vackra jag saknar. Jag kan inte måla mina ord i skönhet, så som du kan. Din ömma beröring sätter orden i brand och livet i dig, får tungan att glöda.

Jag saknar det. Jag älskar det och jag saknar det.

Jag försöker, försöker hitta det vackra i mig. Jag fattas det.
Månen, min vän, spegla mitt inre; mitt hopp och min längtan.
Månen, min vän
jag saknar det.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vår plats i det uppenbara.

Min plats är i det uppenbara; att finnas till, att begrunda och formge Mitt liv har en ande; ett mål i sig självt - en vilja i det obskyra,  att syna sin egen existens Min längtan är mitt ankar i en närhet till en människa som vandrar i sina egna spår Min frihet är det varande som driver mig i min fortgång; den luft jag andas och spänsten i mina steg Allt jag har lägger jag hos dig i en framtid som ännu är öppen för ändring Du är en vision och jag min egen gud Allt jag vet är min egen bild av den värld jag skapar åt mig själv; Ett träsnitt skuret ur andras bark. En främlings milda ögon blåser storm i min spegelbild och ett ord kan få min gud att gå på knä Mitt inre åldras tiofalt linjerna i min hud Och dina händer stryker fortfarande slät sten Rista dess yta i väven på dina kläder, men spara en plats åt mig För min väg går genom det självklara och framtiden är allt jag har att ge Jag ritar mina tankar i askan av ett liv,  men ...
"If only, if only" the woodpecker sighs, "The bark on the tree was just a little bit softer" While the wolf waits below hungry and lonely he cries to the moo-oo-oon "If only, if only" If only, if only the moon speaks no reply reflecting the sun and all that´s gone by Be strong my weary wolf, turn around boldly Fly high my baby bird my angel, my only ur: Holes -Louis Sachar

Månen, min vän.

Visste ni att det tar nästan exakt lika lång tid för månen att snurra ett varv runt sin axel som det tar för den att vandra ett varv runt jorden. Detta betyder att den har samma sida vänd mot jorden. Hela tiden. Så länge som människan har funnits (i tusentals år) och förundrats över månen har hon aldrig någonsin kunnat se månens baksida. Filosoferna och forskarna i Antikens Grekland som ägnade hela sitt liv åt sin fascination för himlakropparna kunde aldrig studera mer än månens framsida. Inte förren sateliten Luna 3 tog de första bilderna av månens baksida år 1966 kunde vi betrakta månen i sin helhet. Vi människor har en förmåga att anpassa oss efter de vi umgås med, de vi kretsar runt. Det slog mig att mina vänner förhåller sig till mig på ett visst sätt eftersom det stämmer överrens med hur jag fungerar. Det finns sidor av dem som jag aldrig kommer att få se eftersom de inte har någon koppling till mig. Allting är relativt. Bara för att jag inte kan se vissa kvaliteter hos a...