Vår plats i det uppenbara.

Min plats är i det uppenbara;

att finnas till, att begrunda och formge

Mitt liv har en ande; ett mål i sig självt -

en vilja i det obskyra, 

att syna sin egen existens

Min längtan är mitt ankar
i en närhet till en människa
som vandrar i sina egna spår

Min frihet är det varande
som driver mig i min fortgång;

den luft jag andas och spänsten i mina steg

Allt jag har lägger jag hos dig

i en framtid som ännu är öppen för ändring

Du är en vision och jag min egen gud

Allt jag vet är min egen bild
av den värld jag skapar åt mig själv;
Ett träsnitt skuret ur andras bark.

En främlings milda ögon
blåser storm i min spegelbild

och ett ord kan få min gud att gå på knä

Mitt inre åldras tiofalt linjerna i min hud

Och dina händer stryker fortfarande slät sten

Rista dess yta i väven på dina kläder,
men spara en plats åt mig

För min väg går genom det självklara
och framtiden är allt jag har att ge

Jag ritar mina tankar i askan av ett liv, 

men min nutid är för evigt ristad i glas

Andras skrämda ord
viker pappersflygplan av mina drömmar

och en blick kan göra konst av vad som helst

Jag skriver era ord i sanden,

och hoppas att havet är barmhärtigt,

fast jag vet att det ligger utanför dess natur

Mitt liv har ett namn, och det namnet är mitt eget

Så göm dina ord i marken,
för jorden är nyckfull i sin makt

Glöm ditt ansikte i spegeln;

Det är en bild som ändras fortare än du