Något av det absolut värsta som finns är att inte veta. Att göra något som man med hela sitt hjärta längtar efter, att kämpa för att få något som man med hela sitt hjärta vill ha kan vara riktigt, riktigt skrämmande. Faktiskt så skrämmande att man helt enkelt låter bli att göra det. Och d et är något som skrämmer mig. För ni förstår när man inte kämpar för att tillfredställa sitt hjärta ger man upp en del av sig själv. Man kan misslyckas med det man sätter sig ut för att göra. Man kan förlora något riktigt värdefullt, något man hade, för att få något mer. Och det är skrämmande. Men. Oavsätt hur utgången blir kan du inte förlora. För du har vunnit något. Något som är värt att kämpa för. Du har gjort något du inte trodde att du klarade av. Du har övervunnit en rädsla. Du har kämpat. Och det känns. Hur dåligt du än mår så känns det. Som en djup tillfredställelse någonstans inom dig. Det värsta som finns är att inte veta. Så tro mig när jag säger att det är bättre att kämpa för...
Incoherent musings, en människa emellan.