Fortsätt till huvudinnehåll
Gråskalor och färgnyanser.

Allt är inte vitt eller svart. Detta eftersom allting har flera vinklar av ett perspektiv. Det kommer alltid att finnas människor som tycker olika om en och samma sak.

Allt är inte svart eller vitt, nej.
Jag tycker dock inte att "gråskalor" är en mer rättvis benämning av något som inte riktigt går att placera i en sådan rankning. Gråheten är menat att visa oss om någonting är mer fel eller mer rätt, men det är ändå ganska motsägelsefullt, tycker ni inte. det är inte helt svart, inte heller helt vitt så hur ska det då kunna vara helt grått. Det finns så mycket annat som spelar in; nyanser som varken är vita eller svarta, vägar som leder från eller till ämnet som gör det till något annat beroende på vem som begrundar det.

Därför skulle jag vilja frånsätta liknelsen gråskalor och ersätta den med färgnyanser.
Om man säger såhär: Någon kan se på ett ämne och säga att det är rött en medan en annan säger att det är grönt (vilken är komplementfärgen till röd så det blir samma sak som svart och vitt) och det finns färgskalor däremellan. Men! här kommer det stora men:et. En tredje person kan säga att han eller hon ser ämnet i blått vilken inte har någon nämnvärd koppling till vare sig rött eller grönt. Genom att blanda rött och blått får vi även fram lila som är en helt egen färg. Om vi däremot lägger till gult och blandar det med det blåa så får vi återigen grönt, men med en annan uppkomst.
Förstår ni vad jag försöker säga?
Grått kommer alltid vara grått hur många nyanser vi än bildar av det, men genom att lägga till nya färger, nya grunder får vi helt andra och Oh, så många fler möjligheter vilket stämmer bättre ihop med verkligheten.

Att sätta någonting i gråskala, skulle jag vilja påstå, är alltså i hög grad ett ofullständigt tillvägagångssätt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vår plats i det uppenbara.

Min plats är i det uppenbara; att finnas till, att begrunda och formge Mitt liv har en ande; ett mål i sig självt - en vilja i det obskyra,  att syna sin egen existens Min längtan är mitt ankar i en närhet till en människa som vandrar i sina egna spår Min frihet är det varande som driver mig i min fortgång; den luft jag andas och spänsten i mina steg Allt jag har lägger jag hos dig i en framtid som ännu är öppen för ändring Du är en vision och jag min egen gud Allt jag vet är min egen bild av den värld jag skapar åt mig själv; Ett träsnitt skuret ur andras bark. En främlings milda ögon blåser storm i min spegelbild och ett ord kan få min gud att gå på knä Mitt inre åldras tiofalt linjerna i min hud Och dina händer stryker fortfarande slät sten Rista dess yta i väven på dina kläder, men spara en plats åt mig För min väg går genom det självklara och framtiden är allt jag har att ge Jag ritar mina tankar i askan av ett liv,  men ...

A story to tell.

Min första resa till Thailand var för åtta år sedan, när jag var tolv. Fem år senare åkte vi dit igen, och de båda resorna har etsat sig fast hos mig, men av så väldigt olika anledningar. Idag, så många historier (och ett liv som levts) senare, finner jag mig åter tänka tillbaka till de resorna, och vad det var som kom att få dem så betydelsefulla för mig. Den resan som kom senast beskriver den historia jag levde i just då och den kom, på sätt och vis, att bli en milstolpe i allt det som ledde mig fram till den punkten. Inte så mycket på grund av vad som hände där som vad jag upplevde i mig själv när jag kom att befinna mig utanför och bortanför den plats där min verkliga historia ägde rum. Det var vad det blev. Mitt andrum. Mitt utanförperspektiv och min djupdykning i mitt inre. Den första resan till Thailand var en annan milstolpe i mitt liv, men inte utifrån min historia, utan av de historier jag mötte i andra på vägen. Det blev mitt innanförskap och en överskådning. En inblick i de...

Kärlek/Attraktion, testing, testing(?)

Ännu ett uttjatat ämne, men å andra sidan, vilket ämne är inte det. Fråga ett: är kärlek en illusion? Jag har aldrig någonsin trott att kärlek är en dans på rosor för om livet lärt mig något så är det att Allt har en baksida. Men jag har aldrig tvekat på att kärlek kan vara "alldeles, alldeles underbar". D v s tills på sista tiden. Nu är man uppe i, och i många fall ganska långt framskriden i, den här perioden då man börjar utforska vad man kan kalla "riktig" kärlek, för att inte tala om sin sexuella drift. Man börjar lämna tanken på att finna sin sagoprins/prinsessa för att istället ge sig ut på den verkliga marknaden (ursäkta min optimistiska liknelse) för att se om man inte kan hitta någon att sparka i knävecken så att de ska falla på näsan framför dina kärlekssuktande fötter. Saken är bara den, att människor inte går ut för att hitta sin kärlek utan för att de känner sig ensamma och vill ha någon som kan hjälpa dem att värma upp sina lakan. När de sedan v...