Det är nu nästan precis två år sedan jag startade den här bloggen. Så mycket har förändrats, och samtidigt kan jag ännu inte ta mig ur det ekorrhjul som utgör min alltför välbekanta vardag. Samma bladmönstrade tapeter klär väggarna i mitt trygga sovrum, samma påslakan klär min säng, samma bokhylla, samma mattor, samma mörkbetsade skrivbord, gardinerna som för mina tankar till klara höstkvällar ramar fortfarande in utsikten av den numera frostbeströdda mossen. Allt är där. Och ändå är människan som vandrar i dessa välbekanta korridorer, något annorlunda. Något avig och något förflyktigad. Något förskingrad.
Vissa möten kan förändra förutsättningarna för ett helt liv. Korrigera in oss på vägar vi aldrig haft en tanke på att följa. Möten som för en minut, lämnar djupare avtryck än människor som går vid vår sida varje dag, i ett allt för fortskridande spektrum av enhetlighet. Vissa möten rör vid vår själ. Och får den att röstlöst darra och ivrigt växa. Ta plats och otåligt bulta. Möten som själen minns, men självet ibland glömmer.
Jag gick igenom några, för länge sedan skedda händelser ur mitt liv; gamla minnen som jag på något sätt lagt åt sidan för en tommare och mer förvirrad tillvaro. Jag var sexton år då, och mitt uppe i den period av skeenden som skulle komma att förändra prägeln på det som utgör mitt liv, under ett oerhört bestående mentalt stadium.
Det var samtal med en människa jag endast mött en gång, och vars (vad jag hoppas på) själ och sinne, jag endast fick ta del av ett fåtal gånger. Och vars finger lämnat ett avtryck i min panna som fortfarande nimmer om vad jag en gång tog för mer än drömmar. Som faktiskt var min verklighet. Där och då.
Jag tror att det finns någon högre makt här i världen eftersom jag, personligen, har lite svårt att acceptera att det vi ser och lever i varje dag är 'allt'. Och jag har svårt att tro att det som finns här i världen bara har skapats genom någon osannolik slump. Men jag kan nog inte påstå att jag tror det är en gestalterad gud som har skapat allt. Människor säger att Gud är allvetande, men om det inte fanns något före honom, vart har han då lärt sig allt etc. Jag tror mer på en slags kosmisk kraft där allt lever i samklang och där varje enskild individ eller ting eller medvetande eller vad man nu ska kalla det, spelar sin egen viktiga roll i balansen. Att kosmos skapade sig självt på något vis.
Vissa möten kan förändra förutsättningarna för ett helt liv. Korrigera in oss på vägar vi aldrig haft en tanke på att följa. Möten som för en minut, lämnar djupare avtryck än människor som går vid vår sida varje dag, i ett allt för fortskridande spektrum av enhetlighet. Vissa möten rör vid vår själ. Och får den att röstlöst darra och ivrigt växa. Ta plats och otåligt bulta. Möten som själen minns, men självet ibland glömmer.
Jag gick igenom några, för länge sedan skedda händelser ur mitt liv; gamla minnen som jag på något sätt lagt åt sidan för en tommare och mer förvirrad tillvaro. Jag var sexton år då, och mitt uppe i den period av skeenden som skulle komma att förändra prägeln på det som utgör mitt liv, under ett oerhört bestående mentalt stadium.
Det var samtal med en människa jag endast mött en gång, och vars (vad jag hoppas på) själ och sinne, jag endast fick ta del av ett fåtal gånger. Och vars finger lämnat ett avtryck i min panna som fortfarande nimmer om vad jag en gång tog för mer än drömmar. Som faktiskt var min verklighet. Där och då.
Jag tror att det finns någon högre makt här i världen eftersom jag, personligen, har lite svårt att acceptera att det vi ser och lever i varje dag är 'allt'. Och jag har svårt att tro att det som finns här i världen bara har skapats genom någon osannolik slump. Men jag kan nog inte påstå att jag tror det är en gestalterad gud som har skapat allt. Människor säger att Gud är allvetande, men om det inte fanns något före honom, vart har han då lärt sig allt etc. Jag tror mer på en slags kosmisk kraft där allt lever i samklang och där varje enskild individ eller ting eller medvetande eller vad man nu ska kalla det, spelar sin egen viktiga roll i balansen. Att kosmos skapade sig självt på något vis.
Kommentarer
Skicka en kommentar