Det blåser på månen.

"How would you know? When everything around you's changing like the weather of a big black storm And who would you turn to? Had I a ghost, a shadow at the most would you let me know? Because I don't want to trouble your mind with a childish design of how it all should go. But I love you so When it all comes clear, when the wind it settles, I'll be here, you know. Because you said ours were the lighthouse towers the sun upon that place Darling I'll grow weary, happy still with just the memory of your face Gracious goes the ghost of you and I will never forget the plans and the silhouettes you drew here Gracious goes the ghost of you my dear How would you know? When everything around you's bruised and battered like the cold night storm." Det är så lätt att vara rädd. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte finns mycket jag är rädd för. För det finns det. Det finns så mycket jag är rädd för. Jag är rädd för att säga fel sak, till fe...

 ”Berätta en saga för mig.” säger hon en kväll när vi sitter i soffan. ”Vad vill du höra?” frågar jag. ”Vad vill du berätta?” säger hon. --- Det var en gång en liten gubbe som drömde om att bygga sig en båt. Länge arbetade han med att hugga träd, såga plankor till och snickra på sin vackra båt. Och en dag stod båten äntligen färdig. Problemet var nu bara att den lille gubben inte hade någon sjö lägga båten i så han gav sig av för att finna rätt på en. När gubben hade vandrat ett tag kom han fram till en skog. Där mötte han en svart katt som strök omkring bland träden. ”God morgon lille gubbe.” hälsade katten ”och vart är du på väg så glad i lynnet?” ”Jo,” svarade gubben ”Jag letar efter en sjö där jag kan lägga min båt. Du råkar inte veta vart jag kan finna en?” Då skrattade katten muntert. ”Jo du, visst gör jag det. Men inte vill du lägga båten i en sjö inte! I havet, det är vart man ska sjösätta båtar det. Du kommer inte någon vart i en sjö, så där blir båten din oduglig.” Så s...

Some weeks ago, my parents and I went to an old movie theater in town to watch a live performance of the band of a relative's husband. The movie theater in it self is beautiful, with the resemblance of a small operah house, and it's connected to a quaint coffee shop whose staff is mostly consisted by tremendously courteous ladys and men with interesting beards and hobbies. As I sat in the comfy red movie chair, in the dull light of the theater and listened to the hushed mumble of the people around me, three men walked up on the stage and started to play. And everything suddenly turned in to a deaper shade of all the colours surrounding me. I'm sure all of you have been moved by the subtle magic of music, and if you've listened to a really good live music performence, you'd know that there is nothing quite like it. For a while now, my begeting of fealings has been more of an effort rather than the natural flow of faithful contancy that it normally is. But when th...

"In a universe so full of wonders, man has managed to create boredome." ~Terry Pratchett