Det blåser på månen.

Vi är värda så mycket mer. av Tomas Andersson Nu slår vårens första regn emot taken jag står vid fönstret, som en vålnad Den här stan är som ett pålagt skratt lika död, lika punktlig och lånad En gång hade jag mitt kort i baren i slippen mellan framgång och undergång Mitt i ängslighetens största seger i samförståndets och skvallrets knägång Du drar mig till soffan vi lägger oss ner, och du viskar Den här stan är för sorglig vi är värda så mycket mer Vår klass är inte första klass när blodet stiger slinter kniven Den kränkte vill ha sanning till varje pris men slåss med en egg som är sliten Nej, inget är så svårt som att vinna mot sig själv vi kan reglerna, men kan vi spelet Skriker, fäktar förtvivlat framför domaren som om vi redan förlorat och vet det Det är det raka, det äkta i dig som jag ser Men hur många kors ska du dö på du är värd så mycket mer Du säger livet är en enda kamp för värdighet jag tror jag förstår vad du menar En kamp för kärleken, g...

Jag skulle hellre vara fattig i en stuga full med böcker än kung utan lust att läsa. -Thomas Maculay

Allt som finns och har en slags mening eller regelbundenhet i ditt liv skulle kunna liknas vid stödpelare. Vad du omger dig med, alla människor, alla företeelser och egenskaper som du besitter hjälper dig att hålla dig på fötter; skapa balans i ditt liv. Men hur gör man då om några av de här stödpelarna rasar? De flesta av dem kommer att försvinna, det vet vi. Människor kommer och går i ens liv, man byter skola, arbete, hittar på nya sysselsättningar, ändrar i sin omgivning, flyttar. Och i och med dessa förändringar kommer också nya stödpelare. De är dock tunna och bräckliga till en början, kanske inte mycket till stöd, men de hjälper ändå till att bevara den balans som vi behöver. Men det finns även de som är kvar hela livet och som inte kan ersättas. Det är ofta dem som hela din grund vilar på. Så vad händer om de skulle försvinna, eller om många stödpelare rasar samtidigt och du helt enkelt inte klarar av att bygga upp nya, eller om de som är kvar inte kan ge dig det stöd du behöv...

Vad jag njuter av (ingen specifik ordning) : Ensamhet. Att sitta helt tyst med en annan människa och bara njuta av stunden vi upplever tillsammans. Tystnad. Att vara ute i duggregn, känna hur det bildas små droppar i ansiktet som rinner ner för ens kinder och droppar från ögonfransarna. Att i lätta kläder springa runt i ösregn, känslan av kläderna och håret som klibbar mot huden och hur man blir alldeles dyngsur in på bara skinnet. Att bada i regn. Regn över huvud taget. Att åka bil på natten (speciellt på små- och skogsvägar) och låta tankarna skena iväg till alla möjliga, och omöjliga, ställen.

under månen. Ta min hand och dansa med mig inatt       Led mig under månen låt oss bada       i silver inte för att vi kan utan för det är       vackert rör mina läppar       en vänskapens kyss Inte för det är vackert utan för att       vi kan

Cordelias Kenns lista över citat hon gillar. Det finns inget gott eller ont i och för sig, det är vår tanke som gör det till det ena eller det andra. - Hamlet i Hamlet av Will Shakespeare, 1560-1613, världens främsta författare. Jag är bara mig själv när jag är ensam. - Marcel Proust, 1871-1922, fransk författare till världens längsta roman. Och för en dödlig, som ni vet, är största faran säkerhet. - Hecate i Macbeth av Will Shakes. Alla religioner kommer att förgå, men detta skall bestå: att helt enkelt sitta på en stol och titta i fjärran. - V.V. Rozanov, 1856-1919, rysk kritiker. Hans begär är gränslöst men hans gärning fängslad inom gränser. - Troilus & Cressida av Will Shakes. Vilket stämmer på alla pojkar och alla män jag träffat hittils. ur: Det här är allt, Cordelia Kenns kuddbok -Aidan Chambers

Påminnelser: Lägg ner din pessimistiska attityd. Den gynnar varken dig eller någon annan. Försök leva i nuet men var inte rädd för att tänka tillbaka på allt det underbara som har hänt och glöm inte att hela tiden sätta upp nya mål. Ha tilltro till livet och till dig själv ty endast du har förmågan forma det så som du vill ha det. Klaga inte, agera. Inte bara försöka utan verkligen se det possitiva. Du vinner på det i längden. Sitt inte bara på sofflocket och vänta på att allting ska komma till dig så småningom. Det kommer inte att ske. Var spontan. Du behöver inte hävda dig. Lyssna och ta till dig av vad andra har att säga. Lev.