Då näktergalen svor

Vi kan färdas över ishimlar
och svarta vatten som
skriker rädsla –
     att frysa i själen
     det finns inte
annat än det hat vi
föder i den här världen
med kärleken som dog –
en näktergal som svor

Och himlen som
for i spillror
för att visa oss
att livet finns
i den här världen

Vila stilla än i själen
för min vän, det är
det vackraste du har
Men skrik åt det som är otäckt
och gråt åt det som gör ont
Tala om det som krälar –
     skräm upp det ur
     sina mörka vrår
För hjärtat, jag finns här för dig
och jagar bort ditt onda dår

Så sök din tillflykt till modet –
där tryggheten slår sin ro
Vila stilla än i själen
och känn att du är gjord
för den här världen
För min vän,
det är det sannaste du har.