Broken Meadows.

"I don't want to beg your pardon, 

and I don't want to ask you why, 

but if I was to go my own way, 

would I have to pass you by?"

Människors relation till Gud är någonting som ofta ligger och skaver lite i mitt medvetande. Oftast är det inte mer än den jämna ström av tankar som kommer och går varje dag, men igår hände någonting som lyfte fram de här tankarna och flätade dem samman till ett tydligare mönster. 

       I några dagar nu har jag funderat på det här mer än vanligt; människor jag mött vars liv mer eller mindre formas av deras tro; människor som aldrig har besuttit den sortens tro eller som på något sätt förlorat den. Och framför allt hur de här människorna ser på varandras liv. 

       Igår snubblade jag över ett blogginlägg som en vän till mig skrev för ett tag sedan. Han beskriver hur en man gått fram till honom på tågstationen och börjat föreläsa om att min vän lever en felaktig livsstil och att han måste överge sin homosexualitet för att kunna nå frälsning hos Gud. Tyvärr är den här sortens händelser inte någon större ovanlighet, och eftersom min vän tog det med humor (och dessutom gav svar på tal) funderade jag inte på det så mycket mer. 

       Så på kvällen satt jag och pratade med min mamma, jag hade inte nämnt mina funderingar eftersom de som sagt är ganska förekommande, och plötsligt frågar mamma mig "Vem är det?". Mamma hade slumrat till, och när jag frågade vad hon sett sa hon att hon hade sett ett kyrktak. Mitt i taket hängde en målning av en pappersfigur utan ansikte, och hon hade vänt sig till mig för att höra vem det var. Hon kunde inte svara på om det var en man eller kvinna, och bilden var allt hon hade sett. Jag blev väldigt häpen, och kunde inte undgå en stark känsla av att det min mamma sett var en projektion av mina egna funderingar.

       Många jag stött på som förespråkar religion är av uppfattningen att det endast är genom den människor kan nå frälsning. Trots allt är det ju ungefär det religioner av alla slag bygger på. Till viss del håller jag med dem. Personligen är jag av uppfattningen att tro är nyckeln till frälsning, men till skillnad från de som förespråkar religion tror jag inte att frälsningen ligger i själva målet, att det är vad som uppnås med hjälp av en högre makt.  Frälsning tror jag är vad man uppnår när man finner en tro som passar en själv och den livsstil man lever.
       Jag har hört människor från olika håll och med avsevärt olika trosföreställningar beskriva den själsliga tillfredsställelse och trygghet som de funnit genom sin tro. Samma människor har också alla upplevt tydliga tecken som har stärkt dem i deras specifika tro. Alla religioner har sina heliga skrifter, och alla har en berättelse om hur världen skapades, hur den styrs och vad som utgör en högre makt. Alla har de funnit frälsning, men på olika håll och genom olika  medel. De allra flesta religioner har dessutom en väldigt lång och turbulent historia, vilket innebär att man inte kan komma ifrån det faktum att även om religionens budskap ursprungligen härstammar från en högre makt, så har den omformaterats och anpassats av mänskliga händer, antingen i berättande eller maktutövande syfte. För det är så vi människor fungerar. Vi anpassar omgivningen efter våra egna behov.
       Så hur kan man då med fullständig säkerhet säga att det ena är mer rätt än det andra. Det kan man inte. Man kan säga det med övertygelse, men hur du än vrider och vänder på det kommer du att finna bevis både för och emot varenda religion som finns i den här världen. Det handlar bara om hur du lägger fram det som avgör vad som väger över.
       Min egen övertygelse säger alltså att det inte spelar någon roll vad du tror så länge du hittar det som är rätt för dig. Vi är alla olika och det betyder också att vi behöver tro på olika saker. Vi finner alla frälsning på olika sätt. Det är ingenting som kan tvingas på någon annan och det är där vi många gånger gör fel.
       Jag tror på en högre makt, men jag tror också att så länge du följer ditt hjärta och gör vad du kan för att vara en så bra medmänniska som möjligt så spelar det ingen roll vad din tro tar för uttryck. Den kommer att hjälpa dig. För jag tror inte att det är målet som räknas utan vad du gör med ditt liv här på jorden. Varje dag. Och något som jag är fullständigt övertygad om, och som jag kan se bekräftelse för vart jag än vänder mig, är att du inte kan uppnå frälsning genom att förvägra dig själv någonting som du mår bra av, endast för att någon annan säger att det är rätt.

*Citatet är ett stycke ur Ben Howards låt Black flies.