Fortsätt till huvudinnehåll

Förbi Blålinjen. (Dikterad ilska)

Ingress : Inget stilrent. Inget förskönat. Bara äkta. Och vanlig enkelhet.

I Bo Bergmans ära -
En gammal älskare nära

Hur fan gör man
När orden inte längre 
räcker till
när orken sinar
minnet tvinar -

Hur fan kan man
stå på egna ben
när alla bara tar -
aldrig nånsin ger

Hur fan gör man
när man inte längre
orkar vara god
ta all skiten -
tugga snällt och svälj! -

När man vill visa 
vad man går för -
tugga fradga bita halsen -
kunna ta besvikelsen

Visa här är jag
jag kan!
Vara stark
och bita hårt som fan!


Men vad är det för idé, egentligen
att vara elak tillbaka – när gärningen utförs
för att man vill bemötas med respekt och rättvisa?
Vari ligger logiken?

Tjänster och genstjänster – 
ett förhandlingsbart samarbete – 

Men när det inte hjälper att vara snäll
Vart går man då?
Vad händer när äkta råhet 
går ut genom dörren
Och lämnar plats åt själviskheten?
När människan glömmer att vi
inte är någonting utan varan'

Tjänster och gentjänter – 
ett förhandlingsbart sammarbete – 

Samlevnad byggd på villkor.
För att släppa på förlamningen – 
känna in någon annan igen – 
Vad kräver logiken?
Leva med och inte av varan'

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vår plats i det uppenbara.

Min plats är i det uppenbara; att finnas till, att begrunda och formge Mitt liv har en ande; ett mål i sig självt - en vilja i det obskyra,  att syna sin egen existens Min längtan är mitt ankar i en närhet till en människa som vandrar i sina egna spår Min frihet är det varande som driver mig i min fortgång; den luft jag andas och spänsten i mina steg Allt jag har lägger jag hos dig i en framtid som ännu är öppen för ändring Du är en vision och jag min egen gud Allt jag vet är min egen bild av den värld jag skapar åt mig själv; Ett träsnitt skuret ur andras bark. En främlings milda ögon blåser storm i min spegelbild och ett ord kan få min gud att gå på knä Mitt inre åldras tiofalt linjerna i min hud Och dina händer stryker fortfarande slät sten Rista dess yta i väven på dina kläder, men spara en plats åt mig För min väg går genom det självklara och framtiden är allt jag har att ge Jag ritar mina tankar i askan av ett liv,  men ...
2 kommentarer
Läs mer

A story to tell.

Min första resa till Thailand var för åtta år sedan, när jag var tolv. Fem år senare åkte vi dit igen, och de båda resorna har etsat sig fast hos mig, men av så väldigt olika anledningar. Idag, så många historier (och ett liv som levts) senare, finner jag mig åter tänka tillbaka till de resorna, och vad det var som kom att få dem så betydelsefulla för mig. Den resan som kom senast beskriver den historia jag levde i just då och den kom, på sätt och vis, att bli en milstolpe i allt det som ledde mig fram till den punkten. Inte så mycket på grund av vad som hände där som vad jag upplevde i mig själv när jag kom att befinna mig utanför och bortanför den plats där min verkliga historia ägde rum. Det var vad det blev. Mitt andrum. Mitt utanförperspektiv och min djupdykning i mitt inre. Den första resan till Thailand var en annan milstolpe i mitt liv, men inte utifrån min historia, utan av de historier jag mötte i andra på vägen. Det blev mitt innanförskap och en överskådning. En inblick i de...
Skicka en kommentar
Läs mer

Kärlek/Attraktion, testing, testing(?)

Ännu ett uttjatat ämne, men å andra sidan, vilket ämne är inte det. Fråga ett: är kärlek en illusion? Jag har aldrig någonsin trott att kärlek är en dans på rosor för om livet lärt mig något så är det att Allt har en baksida. Men jag har aldrig tvekat på att kärlek kan vara "alldeles, alldeles underbar". D v s tills på sista tiden. Nu är man uppe i, och i många fall ganska långt framskriden i, den här perioden då man börjar utforska vad man kan kalla "riktig" kärlek, för att inte tala om sin sexuella drift. Man börjar lämna tanken på att finna sin sagoprins/prinsessa för att istället ge sig ut på den verkliga marknaden (ursäkta min optimistiska liknelse) för att se om man inte kan hitta någon att sparka i knävecken så att de ska falla på näsan framför dina kärlekssuktande fötter. Saken är bara den, att människor inte går ut för att hitta sin kärlek utan för att de känner sig ensamma och vill ha någon som kan hjälpa dem att värma upp sina lakan. När de sedan v...
Skicka en kommentar
Läs mer