The making of a reflection.

Alla samtalsämnen är samma. Allt är sagt - inget ogjort. Historien upprepar sig om och om igen, allt vi vill ha ogjort, allt vi skapar ånyo. Upprepning varje gång, men ändå en ny historia för varje enskild människa.

Det är svårt att komma undan att återkomma till gamla samtalsämnen när man uttrycker sina åsikter bland andra människor. Det är nytt för att de inte har hört din ståndpunkt, men det är ingen ny konversation. Ibland är det lätt att känna av upprepningen allt för tungt, sträva efter att tänka nya vägar, nya vinklar, leta andra kvalitéer hos sig själv. Men det som får igång mig mest i en konversation, som gör mig mest exalterad, är ofta inte att höra någonting helt nytt, det är svårt att bidra i en sådan konversation även om det kan vara spännande att lyssna och ta in - utan det är när jag träffar en människa som pratar om ett ämne som jag har hört hundra gånger förut, men som presenterar en helt ny idé som aldrig någonsin presenterat sig själv i liknande diskussioner. Som visar upp ett nytt sätt att värdera en gammal tanke, gör den åter ny genom att vända ner, skaka om och plocka upp i nytt format.

Så prata galet, prata öppet och naket och plocka upp den där flummigheten som leder till kreativitet och utvecklat tänkande. Ohämmat intrycksgivande. Gör det, så ska ni se att allt nytt föds ur det gamla, ställs på sin kant och ger liv och lust. Prata galet, öppet och naket. Öppna upp och befria. Så skapas en ny reflektion.