Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Det vi kallar skönhet.

Vad vi människor känner skönhet inför är väldigt individuellt, men skönheten i sig är i princip densamma. Enligt min egen definition är skönhet när vi känner en viss vördnad inför det vi finner vackert. Detta eftersom det rör vid ett djupare plan av oss själva. När vi finner något vackert ger det oss en vilja till medvetenhet. Vi vill vara medvetna om det eftersom när vi är helt medvetna om något, uppslukade av det, blir känslan av föremålet för vår vördnad ett med vårt väsen. Det berör oss. När känslan och själen spelar i harmoni, när vi kan känna föremålets väsen med vårt eget, uppstår det vi valt att kalla skönhet. sidnot: Som ni kanske märkt refererar jag inte till just skönhet som en känsla utan som en del av vårt medvetande. Detta eftersom uttrycket "känslor" är, enligt min egen uppfattning, aningen missuppfattat. Jag anser inte att saker som avundsjuka, vördnad, skönhet eller nedstämdhet är känslor. Enligt mig är det snarare nyanser av vårt eget medvetande. Vi k...
Något av det absolut värsta som finns är att inte veta. Att göra något som man med hela sitt hjärta längtar efter, att kämpa för att få något som man med hela sitt hjärta vill ha kan vara riktigt, riktigt skrämmande. Faktiskt så skrämmande att man helt enkelt låter bli att göra det. Och d et är något som skrämmer mig. För ni förstår när man inte kämpar för att tillfredställa sitt hjärta ger man upp en del av sig själv. Man kan misslyckas med det man sätter sig ut för att göra. Man kan förlora något riktigt värdefullt, något man hade, för att få något mer. Och det är skrämmande. Men. Oavsätt hur utgången blir kan du inte förlora. För du har vunnit något. Något som är värt att kämpa för. Du har gjort något du inte trodde att du klarade av. Du har övervunnit en rädsla. Du har kämpat. Och det känns. Hur dåligt du än mår så känns det. Som en djup tillfredställelse någonstans inom dig. Det värsta som finns är att inte veta. Så tro mig när jag säger att det är bättre att kämpa för...
G r å s k a lor och f ä r g n y a n s e r . Allt är inte vitt eller svart. Detta eftersom allting har flera vinklar av ett perspektiv. Det kommer alltid att finnas människor som tycker olika om en och samma sak. Allt är inte svart eller vitt, nej. Jag tycker dock inte att "gråskalor" är en mer rättvis benämning av något som inte riktigt går att placera i en sådan rankning. Gråheten är menat att visa oss om någonting är mer fel eller mer rätt, men det är ändå ganska motsägelsefullt, tycker ni inte. det är inte helt svart, inte heller helt vitt så hur ska det då kunna vara helt grått. Det finns så mycket annat som spelar in; nyanser som varken är vita eller svarta, vägar som leder från eller till ämnet som gör det till något annat beroende på vem som begrundar det. Därför skulle jag vilja frånsätta liknelsen gråskalor och ersätta den med färgnyanser . Om man säger såhär: Någon kan se på ett ämne och säga att det är rött en medan en annan säger att det är grönt (vilken är kompl...

Ska vi leka?

Vet ni en sak? just nu är vi varken barn eller vuxna. Jo, tänker ni kanske då, jag är långt mer vuxen än vad jag är barn. Om detta är sant, så är det väldigt synd. Det verkar som om alla har glömt att vara spontana, leva livet som vi gjorde när vi var mindre då inte en enda dag var den andra lik. Då allt vi gjorde var ett äventyr. Vi springer inte till varandras hus och kastar grus på fönstret för att fråga om man vill leka. Vi sms:ar. Vi spelar inte fotboll på gröna ängen tills solen går ner då vi leker dunkgömme eller vinki vinki i skydd av mörkret och gatlyktorna. Vi festar och dricker, super och glömmer. Glömmer hur det är att leka. Att vara barn. Men vi har redan varigt barn, säger ni kanske då, och att festa och ha djupa samtal är det vi ungdomar gör. Vi är för stora för att leka. Vi har vuxit ifrån det. Men ni förstår, det har ni inte. Vuxna kan också leka. Och "coola" ungdomar också för den delen. Vi behöver det mer än vi tror. Jag säger inte att det är fel at...

Hållplats.

Det var inget speciellt med henne egentligen. Lite udda förstås, det var det ingen tvekan om. Hon hade bleka ögon, blå, kanske gröna och en luggsliten regnkappa som gick långt ner på de tunna vaderna. Och nu stod hon där, och viftade med den där papperslappen framför näsan på en man hon aldrig ens sett förut. "Här." sa hon, "Till dig." Han kisade förvånat över kanten på sina tjocka glasögon på den lilla flickan som stod framför honom. Hon kan inte ha varigt mer än fjorton år, femton på sin höjd. Besvärlig ålder det där, tänkte han missnöjt. Det är då de börjar bli sådär upproriska. Tro att de är så vuxna. "Vad är det?" frågade han misstänksamt. Hon log, som om hon väntat på frågan. Sedan slog hon ur med armarna i en entusiastisk gest och sa: "Det här, min vän, är precis vad jag tror du behöver" Han grymtade bestört. "Jag har inte tid för sådant här larv." spottade han ur sig. "Ta din biljett och gå och sätt dig. Du bloc...

Månen, min vän.

Visste ni att det tar nästan exakt lika lång tid för månen att snurra ett varv runt sin axel som det tar för den att vandra ett varv runt jorden. Detta betyder att den har samma sida vänd mot jorden. Hela tiden. Så länge som människan har funnits (i tusentals år) och förundrats över månen har hon aldrig någonsin kunnat se månens baksida. Filosoferna och forskarna i Antikens Grekland som ägnade hela sitt liv åt sin fascination för himlakropparna kunde aldrig studera mer än månens framsida. Inte förren sateliten Luna 3 tog de första bilderna av månens baksida år 1966 kunde vi betrakta månen i sin helhet. Vi människor har en förmåga att anpassa oss efter de vi umgås med, de vi kretsar runt. Det slog mig att mina vänner förhåller sig till mig på ett visst sätt eftersom det stämmer överrens med hur jag fungerar. Det finns sidor av dem som jag aldrig kommer att få se eftersom de inte har någon koppling till mig. Allting är relativt. Bara för att jag inte kan se vissa kvaliteter hos a...