Det blåser på månen.

Något av det absolut värsta som finns är att inte veta. Att göra något som man med hela sitt hjärta längtar efter, att kämpa för att få något som man med hela sitt hjärta vill ha kan vara riktigt, riktigt skrämmande. Faktiskt så skrämmande att man helt enkelt låter bli att göra det. Och d et är något som skrämmer mig. För ni förstår när man inte kämpar för att tillfredställa sitt hjärta ger man upp en del av sig själv. Man kan misslyckas med det man sätter sig ut för att göra. Man kan förlora något riktigt värdefullt, något man hade, för att få något mer. Och det är skrämmande. Men. Oavsätt hur utgången blir kan du inte förlora. För du har vunnit något. Något som är värt att kämpa för. Du har gjort något du inte trodde att du klarade av. Du har övervunnit en rädsla. Du har kämpat. Och det känns. Hur dåligt du än mår så känns det. Som en djup tillfredställelse någonstans inom dig. Det värsta som finns är att inte veta. Så tro mig när jag säger att det är bättre att kämpa för

G r å s k a lor och f ä r g n y a n s e r . Allt är inte vitt eller svart. Detta eftersom allting har flera vinklar av ett perspektiv. Det kommer alltid att finnas människor som tycker olika om en och samma sak. Allt är inte svart eller vitt, nej. Jag tycker dock inte att "gråskalor" är en mer rättvis benämning av något som inte riktigt går att placera i en sådan rankning. Gråheten är menat att visa oss om någonting är mer fel eller mer rätt, men det är ändå ganska motsägelsefullt, tycker ni inte. det är inte helt svart, inte heller helt vitt så hur ska det då kunna vara helt grått. Det finns så mycket annat som spelar in; nyanser som varken är vita eller svarta, vägar som leder från eller till ämnet som gör det till något annat beroende på vem som begrundar det. Därför skulle jag vilja frånsätta liknelsen gråskalor och ersätta den med färgnyanser . Om man säger såhär: Någon kan se på ett ämne och säga att det är rött en medan en annan säger att det är grönt (vilken är kompl