Det blåser på månen.

Att krypa ner i ett varmt bad doftande av eteriska oljor, fönstret öppet så den friska luften kan stryka över mitt ansikte och mina ben (som aldrig riktigt får plats nedanför badkarskanten). Känna konstrasten av varmt och kallt på samma gång. Poesi - som är skriven ur hjärtat och med bakgrund av äkta erfarenhet. En riktigt bra bok - skriven med kärlek och engagemang, och som sköljer över mina sinnen med igenkännande, av det tunga och av det vackra. Nätter när jag inte kan sova för att mina sinnen känns på helspänn. Att kliva upp och värma honungsmjölk och dricka ur en riktigt fin mugg. Sitta i stillheten och låta sig omfamnas av natten. Sedan lägga mig och känna att jag fortfarande inte kan sova, men ändå känna mig lugnad. Att sitta stilla i en tryckande värld och känna hur dess enorma stillhet omsluter mig. Känna mitt medvetande vandra utanför det som är jag. Att dela min vardag med någon jag tycker om. Att vara tillsammans tillräckligt många timmar i sträck för att glömma att va

Vad händer när vi inte längre har någonting att berätta - Människor emellan - Vi skapar oss nya historier.

"Förändring ligger i tingens natur. Ingenting kan bestå utöver sin beskärda tid. Och jag tror att vi instinktivt vet hur lång den tiden är." ~Linda Olsson

Att drömma är någonting oerhört väsentligt för mig eftersom det ger mig något att hoppas på och sikta mot. Och jag har märkt att även om saker och ting inte alltid blir som jag tänkt mig, leder livet ibland in mig på vägar jag aldrig trodde jag skulle gå, och som ibland till och med är bättre än de jag satt ut för mig själv. Så länge jag fortsätter kämpa för det jag med mitt hjärta verkligen vill. Publicera ett verk som översätts till minst fem andra språk. Finna min tro. Illustrera minst ett verk som någon annan har skrivit och som publiceras. Vara ett med något naturfenomen. Läsa alla Shakespears verk. Hyra en minivan och bila till något annat land med vänner. Bli vän med någon som är äldre än jag, moraliskt stark och därmed skräckinjagande. Hjälpa någon tillbaka till livet. Besöka ett kulturmonument i alla europeiska länder. Campa i en skärgård med många vänner. Bli vän med någon jag inte tycker om. Tala med en skogsvarelse. Skaffa en vespa (gammal, gräddvit) Ha e

"No matter how one may think himself accomplished, when he sets out to learn a new language, science, or the bicycle, he has entered a new realm as truly as if he were a child newly born into the world." ~Frances Willard

"I don't want to beg your pardon,  and I don't want to ask you why,  but if I was to go my own way,  would I have to pass you by?" Människors relation till Gud är någonting som ofta ligger och skaver lite i mitt medvetande. Oftast är det inte mer än den jämna ström av tankar som kommer och går varje dag, men igår hände någonting som lyfte fram de här tankarna och flätade dem samman till ett tydligare mönster.         I några dagar nu har jag funderat på det här mer än vanligt; människor jag mött vars liv mer eller mindre formas av deras tro; människor som aldrig har besuttit den sortens tro eller som på något sätt förlorat den. Och framför allt hur de här människorna ser på varandras liv.         Igår snubblade jag över ett blogginlägg som en vän till mig skrev för ett tag sedan. Han beskriver hur en man gått fram till honom på tågstationen och börjat föreläsa om att min vän lever en felaktig livsstil och att han måste överge sin homosexualitet för att kunna nå fräl

För mig är åldrande någonting oerhört vackert. Att se märkena som livet lämnat efter sig i en åldrad kropp och ett åldrat sinne, att än mer klart se det starka liv och den sinnesrörelse som gjort sin plats i en boning av rynkor och vanor och stilla klokhet. Jag hoppas att när jag blir gammal ska min kropp och utstrålning vittna om ett liv väl levt, med ett ansikte prytt av skrattrynkor, och lemmar formade av alla de sysslor jag tycker om. När jag satt på min balkong idag såg jag två unga människor, en flicka och pojke inte mer än fjorton femton år, lite osäkert ta sig fram på var sitt par inlines men med ett stadigt grepp om varandras händer, avslappnat tittandes omkring som om de inte hade ett bekymmer i världen. Och för första gången på väldigt länge kände jag det som att jag har missat någonting med att vara ung. Den där bekymmersfria naiva kärleken som två barn utforskar tillsammans, där saker kan göra ont men utan den där bitterheten som kommer när man blir äldre. När allting ä