Fortsätt till huvudinnehåll

Sådant som värmer ett frysande inre.

  • Att krypa ner i ett varmt bad doftande av eteriska oljor, fönstret öppet så den friska luften kan stryka över mitt ansikte och mina ben (som aldrig riktigt får plats nedanför badkarskanten). Känna konstrasten av varmt och kallt på samma gång.
  • Poesi - som är skriven ur hjärtat och med bakgrund av äkta erfarenhet.
  • En riktigt bra bok - skriven med kärlek och engagemang, och som sköljer över mina sinnen med igenkännande, av det tunga och av det vackra.
  • Nätter när jag inte kan sova för att mina sinnen känns på helspänn. Att kliva upp och värma honungsmjölk och dricka ur en riktigt fin mugg. Sitta i stillheten och låta sig omfamnas av natten. Sedan lägga mig och känna att jag fortfarande inte kan sova, men ändå känna mig lugnad.
  • Att sitta stilla i en tryckande värld och känna hur dess enorma stillhet omsluter mig. Känna mitt medvetande vandra utanför det som är jag.
  • Att dela min vardag med någon jag tycker om. Att vara tillsammans tillräckligt många timmar i sträck för att glömma att vara obekväma och bara vara helt avslappnade i varandras sällskap. Och känna att de njuter lika mycket av min närvaro som jag av deras.
  • Att plötsligt inse att jag står en människa mycket närmre än vad jag räknade med att göra. Och upptäcka att jag bryr mig tillräckligt mycket för att bli rädd. Rädd för att förlora. Att veta att jag kan känna så djupt, och ändå våga gå närmre.
  • Att se någon le helt spontant från djupet av sitt inre, för att de i det precisa ögonblicket är helhjärtat och fullkomligt genuint lyckliga.
  • Att komma hem efter en lång dag, gå in till min bror och lyssna till när han spelar på sin gitarr. Eller i köket när mamma och jag lagar mat och han vill att jag ska sjunga med i låtarna fast jag sjunger jättefalskt.
  • Ägna en hel eftermiddag åt att baka bullar. Speciellt om de blir färdiga sent på kvällen, resten av familjen fortfarande vaken och kommer in för att göra en sällskap och smaka de nygräddade bullarna och dricka kall mjölk. Sitta och småprata till inpå småtimmarna och känna sig sådär varmt tillfreds inombords för att alla är samlade.
  • Dagar då jag bara inte kan sluta skriva.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

A story to tell.

Min första resa till Thailand var för åtta år sedan, när jag var tolv. Fem år senare åkte vi dit igen, och de båda resorna har etsat sig fast hos mig, men av så väldigt olika anledningar. Idag, så många historier (och ett liv som levts) senare, finner jag mig åter tänka tillbaka till de resorna, och vad det var som kom att få dem så betydelsefulla för mig. Den resan som kom senast beskriver den historia jag levde i just då och den kom, på sätt och vis, att bli en milstolpe i allt det som ledde mig fram till den punkten. Inte så mycket på grund av vad som hände där som vad jag upplevde i mig själv när jag kom att befinna mig utanför och bortanför den plats där min verkliga historia ägde rum. Det var vad det blev. Mitt andrum. Mitt utanförperspektiv och min djupdykning i mitt inre. Den första resan till Thailand var en annan milstolpe i mitt liv, men inte utifrån min historia, utan av de historier jag mötte i andra på vägen. Det blev mitt innanförskap och en överskådning. En inblick i de

The turning of the page.

I haven't been writing here for a while now, because though so much has been happening in my life lately I'm finding it hard to find anything I want to write about. It's not that the things I'm experiencing aren't inspiring and good, but frankly sometimes they're hard to take in, and I'm finding that I'm starting to crave for stories because I'm finding it difficult to write my own. And yet every time I find one that offers me something to hold on to, something else makes it aversing and forces me to turn to the next thing. I know that at some point we all have to end up here, at that time in the story where you have everything but you can't make out what to do with it so you're forced to watch it crumble beneath your hands, to see it through until the next chapter or the next line that enables you to get a firmer grip again. I don't want to read the story ahead to see when things will be starting to turn around, but it's hard to watc

Sagan om Björnprinsen

Illustration av Hanna Virdarson Långt borta, i ett mystiskt och skrämmande land låg en djup mörk skog. Skogen sträckte sig långt över landet och slukade både höga berg och djupa sjöar i sin kalla barm. Djuren som bodde här levde ett skyggt och försiktigt liv. Ett fåtal hade vågat sig utanför för att utforska andra marker, men de allra flesta djuren visste inte ens om det fanns någonting utanför skogen. Några av dessa djur var en björnfamilj som levde i en ihålig trädstam vid en av de stora sjöarna. Det var en mamma-björn och hennes två små björnungar, lillebror björn och syster björn. Som de flesta djuren i skogen levde de ett stillsamt liv, och nöjde sig med vad skogen hade att erbjuda. Trädkronorna var tjocka och skymde det mesta av himlen ovanför, men var tillräckligt glesa för att släppa igenom tillräckligt med ljus för att livet skulle kunna uppehållas. Här fanns bär och nötter, fast de var tvungna att noga se till att de av misstag inte åt några som var giftiga, och