Det blåser på månen.

Vet ni en sak? just nu är vi varken barn eller vuxna. Jo, tänker ni kanske då, jag är långt mer vuxen än vad jag är barn. Om detta är sant, så är det väldigt synd. Det verkar som om alla har glömt att vara spontana, leva livet som vi gjorde när vi var mindre då inte en enda dag var den andra lik. Då allt vi gjorde var ett äventyr. Vi springer inte till varandras hus och kastar grus på fönstret för att fråga om man vill leka. Vi sms:ar. Vi spelar inte fotboll på gröna ängen tills solen går ner då vi leker dunkgömme eller vinki vinki i skydd av mörkret och gatlyktorna. Vi festar och dricker, super och glömmer. Glömmer hur det är att leka. Att vara barn. Men vi har redan varigt barn, säger ni kanske då, och att festa och ha djupa samtal är det vi ungdomar gör. Vi är för stora för att leka. Vi har vuxit ifrån det. Men ni förstår, det har ni inte. Vuxna kan också leka. Och "coola" ungdomar också för den delen. Vi behöver det mer än vi tror. Jag säger inte att det är fel at

Det var inget speciellt med henne egentligen. Lite udda förstås, det var det ingen tvekan om. Hon hade bleka ögon, blå, kanske gröna och en luggsliten regnkappa som gick långt ner på de tunna vaderna. Och nu stod hon där, och viftade med den där papperslappen framför näsan på en man hon aldrig ens sett förut. "Här." sa hon, "Till dig." Han kisade förvånat över kanten på sina tjocka glasögon på den lilla flickan som stod framför honom. Hon kan inte ha varigt mer än fjorton år, femton på sin höjd. Besvärlig ålder det där, tänkte han missnöjt. Det är då de börjar bli sådär upproriska. Tro att de är så vuxna. "Vad är det?" frågade han misstänksamt. Hon log, som om hon väntat på frågan. Sedan slog hon ur med armarna i en entusiastisk gest och sa: "Det här, min vän, är precis vad jag tror du behöver" Han grymtade bestört. "Jag har inte tid för sådant här larv." spottade han ur sig. "Ta din biljett och gå och sätt dig. Du bloc

Varför läppar ingenting varför perfekt idag .

Visste ni att det tar nästan exakt lika lång tid för månen att snurra ett varv runt sin axel som det tar för den att vandra ett varv runt jorden. Detta betyder att den har samma sida vänd mot jorden. Hela tiden. Så länge som människan har funnits (i tusentals år) och förundrats över månen har hon aldrig någonsin kunnat se månens baksida. Filosoferna och forskarna i Antikens Grekland som ägnade hela sitt liv åt sin fascination för himlakropparna kunde aldrig studera mer än månens framsida. Inte förren sateliten Luna 3 tog de första bilderna av månens baksida år 1966 kunde vi betrakta månen i sin helhet. Vi människor har en förmåga att anpassa oss efter de vi umgås med, de vi kretsar runt. Det slog mig att mina vänner förhåller sig till mig på ett visst sätt eftersom det stämmer överrens med hur jag fungerar. Det finns sidor av dem som jag aldrig kommer att få se eftersom de inte har någon koppling till mig. Allting är relativt. Bara för att jag inte kan se vissa kvaliteter hos a

Ljuva herr blues som får varje kvinnas hjärta att skälva dina fingrar,      de leker kärlek med min rosenspröda hud min ljuva, ljuva herr Blues spela dina klagans toner på mina sköra hjärtesträngar le sådär som du gör när du lockar en kvinna till faran spela av ursinne      av kärlek och fruktan spela mitt hjärta      hårdhänt och girigt, Du, ljuva herr Blues      lär dig aldrig att älska bli min ungdomens död Det är bara ord. Allt är bara tomma ord. Jag skriver inte den här bloggen för att berätta min historia. Jag skriver inte heller den här bloggen för att ni ska förstå hur jag känner och tänker. Jag skriver den för att jag vill beröra er på ett sätt som jag själv blivit berörd av andra. Jag vill få er att tänka efter själva, fundera över det jag tar upp; ta det till er eller sätta er upp mot det, begrunda och ifrågasätta mina personliga funderingar. Tänka efter. Från början tänkte jag att det skulle vara en neutral blogg utan en personlig prägel på de

handen på rutan en gulblek sol färgar       bleka ögon       svaga blickar riktas       nedåt       bakåt ser genom jorden tonar de ruttnande liken fängslar       sagan Midnattsskogen under stjärnbeströdd himmel       bäcken       ögonen i mörkret tröstar nedsänkt i jorden kristallklar källa lugnar       sinnet pannan mot rutan en smutsig sol       bländar själen Ensamhet kan vara bra. När man behöver ett ställe att vila och hämta lugn på finns det ingen bättre plats att göra det än inuti sig själv. Du kan upptäcka saker där som du inte hittar någon annan stans; svar som ingen annan kan ge dig. När saker och ting är svårt utanför kan man skapa sig en värld som bara du känner till. Där du kan finna lycka och lugn. fönstret resan lugnet Men det kan vara lätt att fastna. Farligt lätt. Och lär du dig inte att fullständigt lämna denna fantasivärld när det behövs kan den komma att förlora sitt syfte som fristad och istället blokera dig från omvärlden

"If only, if only" the woodpecker sighs, "The bark on the tree was just a little bit softer" While the wolf waits below hungry and lonely he cries to the moo-oo-oon "If only, if only" If only, if only the moon speaks no reply reflecting the sun and all that´s gone by Be strong my weary wolf, turn around boldly Fly high my baby bird my angel, my only ur: Holes -Louis Sachar