Fortsätt till huvudinnehåll

Månen, min vän.

Visste ni att det tar nästan exakt lika lång tid för månen att snurra ett varv runt sin axel som det tar för den att vandra ett varv runt jorden. Detta betyder att den har samma sida vänd mot jorden. Hela tiden.

Så länge som människan har funnits (i tusentals år) och förundrats över månen har hon aldrig någonsin kunnat se månens baksida. Filosoferna och forskarna i Antikens Grekland som ägnade hela sitt liv åt sin fascination för himlakropparna kunde aldrig studera mer än månens framsida.

Inte förren sateliten Luna 3 tog de första bilderna av månens baksida år 1966 kunde vi betrakta månen i sin helhet.

Vi människor har en förmåga att anpassa oss efter de vi umgås med, de vi kretsar runt. Det slog mig att mina vänner förhåller sig till mig på ett visst sätt eftersom det stämmer överrens med hur jag fungerar. Det finns sidor av dem som jag aldrig kommer att få se eftersom de inte har någon koppling till mig.

Allting är relativt. Bara för att jag inte kan se vissa kvaliteter hos andra betyder inte det att de inte finns där, bara att de inte är mig de framträder för.
Även om det kanske är nödvändigt, är det ändå ganska sorgligt att tänka på.

Överallt i min omgivning kretsar små månar som alltid kommer att lysa mot mig med samma ansikte.
Men är det inte, å andra sidan, just det som gör att vi fortsätter förundras så över månen;
dess mystik.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

A story to tell.

Min första resa till Thailand var för åtta år sedan, när jag var tolv. Fem år senare åkte vi dit igen, och de båda resorna har etsat sig fast hos mig, men av så väldigt olika anledningar. Idag, så många historier (och ett liv som levts) senare, finner jag mig åter tänka tillbaka till de resorna, och vad det var som kom att få dem så betydelsefulla för mig. Den resan som kom senast beskriver den historia jag levde i just då och den kom, på sätt och vis, att bli en milstolpe i allt det som ledde mig fram till den punkten. Inte så mycket på grund av vad som hände där som vad jag upplevde i mig själv när jag kom att befinna mig utanför och bortanför den plats där min verkliga historia ägde rum. Det var vad det blev. Mitt andrum. Mitt utanförperspektiv och min djupdykning i mitt inre. Den första resan till Thailand var en annan milstolpe i mitt liv, men inte utifrån min historia, utan av de historier jag mötte i andra på vägen. Det blev mitt innanförskap och en överskådning. En inblick i de

The turning of the page.

I haven't been writing here for a while now, because though so much has been happening in my life lately I'm finding it hard to find anything I want to write about. It's not that the things I'm experiencing aren't inspiring and good, but frankly sometimes they're hard to take in, and I'm finding that I'm starting to crave for stories because I'm finding it difficult to write my own. And yet every time I find one that offers me something to hold on to, something else makes it aversing and forces me to turn to the next thing. I know that at some point we all have to end up here, at that time in the story where you have everything but you can't make out what to do with it so you're forced to watch it crumble beneath your hands, to see it through until the next chapter or the next line that enables you to get a firmer grip again. I don't want to read the story ahead to see when things will be starting to turn around, but it's hard to watc

Mirrors and pebbles.

"Love" Noimp said, staring blankly out over the lake. "What do you think that is Luna? All those stories.." He trailed off. Then he took a deep breath and looked at Luna. It had shivered, she thought. His breath had shivered. "That's just it. There´s so many stories. Every where I look, every person I meet have some kind of story to tell. But how much of that is really true, huh? How much of what you hear and see is not just dreams and fables. Stories, made to look real." He drew a hand through his hair and left it hanging from his neck. He shook his head. Like he was trying to shake it all off and said quietly "They're just.. coated in small truths to make the big lie more plausible." Luna sat staring at him. She didn't know what to do. Didn't know what to say. He, who was always so composed. Always so coldly calculating and taking control of every situation. Where did all this come from? "And the bad ones?" She new