Fortsätt till huvudinnehåll

Solen är smutsig.

handen på rutan
en gulblek sol
färgar
     bleka ögon
     svaga blickar

riktas
     nedåt
     bakåt
ser genom jorden
tonar
de ruttnande liken
fängslar
     sagan

Midnattsskogen
under stjärnbeströdd himmel
     bäcken
     ögonen i mörkret
tröstar
nedsänkt i jorden
kristallklar källa
lugnar
     sinnet

pannan mot rutan
en smutsig sol
     bländar
själen



Ensamhet kan vara bra.
När man behöver ett ställe att vila och hämta lugn på finns det ingen bättre plats att göra det än inuti sig själv. Du kan upptäcka saker där som du inte hittar någon annan stans; svar som ingen annan kan ge dig.
När saker och ting är svårt utanför kan man skapa sig en värld som bara du känner till. Där du kan finna lycka och lugn.

fönstret

resan

lugnet

Men det kan vara lätt att fastna. Farligt lätt. Och lär du dig inte att fullständigt lämna denna fantasivärld när det behövs kan den komma att förlora sitt syfte som fristad och istället blokera dig från omvärlden.

fönstret

(hopp)

illusionen

Man får inte glömma att det är just vad det är, en fristad, och ingenting annat. Det är inte ett liv som skall upplevas eftersom det endast innehåller frukterna av vad du redan varit med om, och det är inte mycket.
Jag kanske låter melodramatisk, men att skärma av sig från verkligeheten är ingen svår bedrift. (Eller ens en bedrift om man frågar mig).
Missförstå mig inte nu, man drunknar inte i sina egna tankar, man är fortfarande där men inte riktigt, och det är det som är avgörande. De där betydelsefulla detaljerna får inget fäste i minnesbarken och när man senare i livet tittar tillbaka upptäcker man att det inte finns något att hämta eftersom man befann sig någon annan stans.
All ära åt fantasin, men om den berövar dig livet
är den ingenting värt.

fönstret

resan

lugnet

ett häftigt uppvaknande
fönstret
det tappra leendet
tittar tillbaka
solen
är inte längre smutsigt.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vår plats i det uppenbara.

Min plats är i det uppenbara; att finnas till, att begrunda och formge Mitt liv har en ande; ett mål i sig självt - en vilja i det obskyra,  att syna sin egen existens Min längtan är mitt ankar i en närhet till en människa som vandrar i sina egna spår Min frihet är det varande som driver mig i min fortgång; den luft jag andas och spänsten i mina steg Allt jag har lägger jag hos dig i en framtid som ännu är öppen för ändring Du är en vision och jag min egen gud Allt jag vet är min egen bild av den värld jag skapar åt mig själv; Ett träsnitt skuret ur andras bark. En främlings milda ögon blåser storm i min spegelbild och ett ord kan få min gud att gå på knä Mitt inre åldras tiofalt linjerna i min hud Och dina händer stryker fortfarande slät sten Rista dess yta i väven på dina kläder, men spara en plats åt mig För min väg går genom det självklara och framtiden är allt jag har att ge Jag ritar mina tankar i askan av ett liv,  men ...
2 kommentarer
Läs mer

Svartvinbärs-te och förlorade kroppsdelar.

Det starkaste minnet jag har från dagis är när min lärare Eva bjöd mig på svartvinbärs-te. Jag kommer inte ihåg hur teet smakade eller vad jag drack ur för mugg, men jag kommer ihåg lådan. När Eva räckte mig lådan och jag tog en påse med svartvinbärs-smak. Jag undrar varför det är det jag minns bäst. Av allt som hände på dagis, är det jag minns bäst när Eva bjöd mig på te. Jag kommer inte heller ihåg några av de andra lärarnas namn. Bara Evas. Jag vet inte varför, men jag tror det är det bästa minnet jag har från dagis. Det gör mig alltid lite varm inombords när jag tänker på det. Jag tror det är en av de få perioder i mitt liv när det minne som kommer upp oftast är det som ligger mig varmast om hjärtat. Inte helt fel. Ett par år senare råkade Eva hugga av sig tummen när hon högg ved. Det känns som en mer sannolik sak att komma ihåg, men det är något jag hade glömt bort tills min bror tog upp det igen ett tag senare. Det är lustigt hur det fungerar egentligen. Vad vi minns och vad v...
Skicka en kommentar
Läs mer

Kärlek/Attraktion, testing, testing(?)

Ännu ett uttjatat ämne, men å andra sidan, vilket ämne är inte det. Fråga ett: är kärlek en illusion? Jag har aldrig någonsin trott att kärlek är en dans på rosor för om livet lärt mig något så är det att Allt har en baksida. Men jag har aldrig tvekat på att kärlek kan vara "alldeles, alldeles underbar". D v s tills på sista tiden. Nu är man uppe i, och i många fall ganska långt framskriden i, den här perioden då man börjar utforska vad man kan kalla "riktig" kärlek, för att inte tala om sin sexuella drift. Man börjar lämna tanken på att finna sin sagoprins/prinsessa för att istället ge sig ut på den verkliga marknaden (ursäkta min optimistiska liknelse) för att se om man inte kan hitta någon att sparka i knävecken så att de ska falla på näsan framför dina kärlekssuktande fötter. Saken är bara den, att människor inte går ut för att hitta sin kärlek utan för att de känner sig ensamma och vill ha någon som kan hjälpa dem att värma upp sina lakan. När de sedan v...
Skicka en kommentar
Läs mer