Fortsätt till huvudinnehåll
Gråskalor och färgnyanser.

Allt är inte vitt eller svart. Detta eftersom allting har flera vinklar av ett perspektiv. Det kommer alltid att finnas människor som tycker olika om en och samma sak.

Allt är inte svart eller vitt, nej.
Jag tycker dock inte att "gråskalor" är en mer rättvis benämning av något som inte riktigt går att placera i en sådan rankning. Gråheten är menat att visa oss om någonting är mer fel eller mer rätt, men det är ändå ganska motsägelsefullt, tycker ni inte. det är inte helt svart, inte heller helt vitt så hur ska det då kunna vara helt grått. Det finns så mycket annat som spelar in; nyanser som varken är vita eller svarta, vägar som leder från eller till ämnet som gör det till något annat beroende på vem som begrundar det.

Därför skulle jag vilja frånsätta liknelsen gråskalor och ersätta den med färgnyanser.
Om man säger såhär: Någon kan se på ett ämne och säga att det är rött en medan en annan säger att det är grönt (vilken är komplementfärgen till röd så det blir samma sak som svart och vitt) och det finns färgskalor däremellan. Men! här kommer det stora men:et. En tredje person kan säga att han eller hon ser ämnet i blått vilken inte har någon nämnvärd koppling till vare sig rött eller grönt. Genom att blanda rött och blått får vi även fram lila som är en helt egen färg. Om vi däremot lägger till gult och blandar det med det blåa så får vi återigen grönt, men med en annan uppkomst.
Förstår ni vad jag försöker säga?
Grått kommer alltid vara grått hur många nyanser vi än bildar av det, men genom att lägga till nya färger, nya grunder får vi helt andra och Oh, så många fler möjligheter vilket stämmer bättre ihop med verkligheten.

Att sätta någonting i gråskala, skulle jag vilja påstå, är alltså i hög grad ett ofullständigt tillvägagångssätt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

A story to tell.

Min första resa till Thailand var för åtta år sedan, när jag var tolv. Fem år senare åkte vi dit igen, och de båda resorna har etsat sig fast hos mig, men av så väldigt olika anledningar. Idag, så många historier (och ett liv som levts) senare, finner jag mig åter tänka tillbaka till de resorna, och vad det var som kom att få dem så betydelsefulla för mig. Den resan som kom senast beskriver den historia jag levde i just då och den kom, på sätt och vis, att bli en milstolpe i allt det som ledde mig fram till den punkten. Inte så mycket på grund av vad som hände där som vad jag upplevde i mig själv när jag kom att befinna mig utanför och bortanför den plats där min verkliga historia ägde rum. Det var vad det blev. Mitt andrum. Mitt utanförperspektiv och min djupdykning i mitt inre. Den första resan till Thailand var en annan milstolpe i mitt liv, men inte utifrån min historia, utan av de historier jag mötte i andra på vägen. Det blev mitt innanförskap och en överskådning. En inblick i de

The turning of the page.

I haven't been writing here for a while now, because though so much has been happening in my life lately I'm finding it hard to find anything I want to write about. It's not that the things I'm experiencing aren't inspiring and good, but frankly sometimes they're hard to take in, and I'm finding that I'm starting to crave for stories because I'm finding it difficult to write my own. And yet every time I find one that offers me something to hold on to, something else makes it aversing and forces me to turn to the next thing. I know that at some point we all have to end up here, at that time in the story where you have everything but you can't make out what to do with it so you're forced to watch it crumble beneath your hands, to see it through until the next chapter or the next line that enables you to get a firmer grip again. I don't want to read the story ahead to see when things will be starting to turn around, but it's hard to watc

Mirrors and pebbles.

"Love" Noimp said, staring blankly out over the lake. "What do you think that is Luna? All those stories.." He trailed off. Then he took a deep breath and looked at Luna. It had shivered, she thought. His breath had shivered. "That's just it. There´s so many stories. Every where I look, every person I meet have some kind of story to tell. But how much of that is really true, huh? How much of what you hear and see is not just dreams and fables. Stories, made to look real." He drew a hand through his hair and left it hanging from his neck. He shook his head. Like he was trying to shake it all off and said quietly "They're just.. coated in small truths to make the big lie more plausible." Luna sat staring at him. She didn't know what to do. Didn't know what to say. He, who was always so composed. Always so coldly calculating and taking control of every situation. Where did all this come from? "And the bad ones?" She new