Fortsätt till huvudinnehåll

Mother Earth


It is said that the earth and the sky was once one, and that their mutual dependence kept them twined together in an intimate allians. It then happened that the earth fell in love with the sky, but the sky itself had been searching beyond the earth and held his eternal gaze at the stars. Upon descovering the earth's love, the sky became afraid that she might take the stars away from him. He therefore created a distance between the two, and filled the empty space with open air. 
The earth was devastated and fell into tears. The sky refused to accept her tears, but instead gave her a promise. He promised to turn the eternal rays of the sun upon her face, and keep up their alians of the circle of life, if she, in return, promised to only look upon him with the gaze of the responsebility that binds them together, and conceal her profound love.
Until this day, the sky has kept his promise, but the space he had created ramains and the tears that the earth shed was forever trapped in between. Eventually the tears gained life of their own and now constitutes the souls of all living things. They are the drops of life and is known to be the children of the Mother Earth.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Svartvinbärs-te och förlorade kroppsdelar.

Det starkaste minnet jag har från dagis är när min lärare Eva bjöd mig på svartvinbärs-te. Jag kommer inte ihåg hur teet smakade eller vad jag drack ur för mugg, men jag kommer ihåg lådan. När Eva räckte mig lådan och jag tog en påse med svartvinbärs-smak. Jag undrar varför det är det jag minns bäst. Av allt som hände på dagis, är det jag minns bäst när Eva bjöd mig på te. Jag kommer inte heller ihåg några av de andra lärarnas namn. Bara Evas. Jag vet inte varför, men jag tror det är det bästa minnet jag har från dagis. Det gör mig alltid lite varm inombords när jag tänker på det. Jag tror det är en av de få perioder i mitt liv när det minne som kommer upp oftast är det som ligger mig varmast om hjärtat. Inte helt fel. Ett par år senare råkade Eva hugga av sig tummen när hon högg ved. Det känns som en mer sannolik sak att komma ihåg, men det är något jag hade glömt bort tills min bror tog upp det igen ett tag senare. Det är lustigt hur det fungerar egentligen. Vad vi minns och vad v...

Vår plats i det uppenbara.

Min plats är i det uppenbara; att finnas till, att begrunda och formge Mitt liv har en ande; ett mål i sig självt - en vilja i det obskyra,  att syna sin egen existens Min längtan är mitt ankar i en närhet till en människa som vandrar i sina egna spår Min frihet är det varande som driver mig i min fortgång; den luft jag andas och spänsten i mina steg Allt jag har lägger jag hos dig i en framtid som ännu är öppen för ändring Du är en vision och jag min egen gud Allt jag vet är min egen bild av den värld jag skapar åt mig själv; Ett träsnitt skuret ur andras bark. En främlings milda ögon blåser storm i min spegelbild och ett ord kan få min gud att gå på knä Mitt inre åldras tiofalt linjerna i min hud Och dina händer stryker fortfarande slät sten Rista dess yta i väven på dina kläder, men spara en plats åt mig För min väg går genom det självklara och framtiden är allt jag har att ge Jag ritar mina tankar i askan av ett liv,  men ...
"If only, if only" the woodpecker sighs, "The bark on the tree was just a little bit softer" While the wolf waits below hungry and lonely he cries to the moo-oo-oon "If only, if only" If only, if only the moon speaks no reply reflecting the sun and all that´s gone by Be strong my weary wolf, turn around boldly Fly high my baby bird my angel, my only ur: Holes -Louis Sachar